Teknikens Värld, juli 2014: Tjuvarnas marknad

KONTROLLERA REGISTRERINGSNUMMER
SE

Hos bilfirman i Göteborg står en mörkblå BMW 550i från 2008. Den har 11 200 mil på mätaren och ser fin ut på ytan. Men i själva verket är det en krockskadad bil som exporterats som skrot från USA och reparerats i Litauen. I Sverige rullar tusentals liknande bilar på vägarna. Vi följer spåren bakåt och hamnar i Kaunas, en stad mitt i Litauen – även kallad...

Tjuvarnas marknad

Bilen ser fin ut från på ytan och annonsen är övertygande. Det handlar om en BMW 550i från 2008 med 11 200 mil på mil på mätaren. En drömbil med V8:a på 367 hästkrafter, automatlåda,ljusskinninredningochmaxi- mal utrustning. Säljaren beskriver den som en ”rök- och djurfri bil i toppskick”. Om bakgrunden står det ”Fordonet kom- mer ursprungligen från USA. OBS! Vi står för registreringskostnader hos Svensk Bilprovning.” Ingetkonstigtmeddet.Eller? MenenkontrollpåCarfax.segerenannan bild av bilen. Carfax är ett bolag som sam- manställerbilhistorikochdeharframför allt mycket data om bilar som är importerade frånUSA.

Rapporten från Carfax avslöjar att bilen inte riktigt är vad den utger sig för att vara och att säljaren inte berättar hela sanningen för kunderna.

Det här är vad som hände ”vår” BMW 550i vintern 2011:

  • 2011-01-07–Polisrapportolycka.
  • 2011-01-31–Vägmätarställningrapporte- rad, 11 425 mil. 
  • 2011-02-28–”Salvage-title”(skrotbils- registrering) är utfärdad i USA.
  • 2011-04-08–Fordonetärexporteratfrån Savannah, Georgia, USA till Litauen.

EFTER TRE år i Litauen har vår BMW 550i importerats av en svensk bilhandlare. Av den kraftiga krocken syns inte ett spår – i alla fall inte i annonstexten.

Bilhandlaren har 43 bilar i lager och näs- tan alla visar sig vara importerade från USA. Vi kontrollerar tre slumpmässigt utvalda bilar. Alla tre är registrerade som skrotbilar, ”sal- vage title”, i USA efter trafikolyckor och har därefter exporterats till Litauen.

Vi återkommer till vad bilhandlaren har att säga – men låt oss först lyfta blicken. Skrotbilar på export är nämligen inget litet, isolerat problem.

- Vi har identifierat fler än 2 000 bilar som rullar på vägarna i Sverige och som har varit skrotade i USA. Det är en ökning med elva procent sedan förra året. Många av bilarna är trafikfarliga, säger Håkan Lindberg, chef för Carfax i Sverige.

Det hAnDlAr om bilar som efter en olycka får en så kallad ”salvage title”, en registre- ring som skrot i det amerikanska bilregistret. Definitionen varierar från delstat till delstat, men i genomsnitt betyder det att reparations- kostnaderna överstiger 75 procent av bilens värde. Notera att det handlar om reparations- kostnad med nya originaldelar. Med ”salvage title” får bilen normalt sett inte återregistreras I delstaten. – För nyare bilar handlar det oftast om gan- ska omfattande skador. Bilarna kan ha rullat eller fått en stor del av fronten intryckt, säger Håkan Lindberg.

Bilarna exporteras aldrig direkt till Sverige. I stället köps bilarna av bilhandlare som kan reparera dem billigare. Många exporteras till ett land där löne- och reparationskostnaderna är låga och där det går att köpa sig fri från myndigheternas bevakning.

– Det stora landet för den här typen av export är Litauen. Mer än 200 000 skrotbilar har de senaste åren exporterats från USA till Litauen, säger Håkan Lindberg.

Även mycket svårt skadade bilar har ett värde för de kriminella ligorna. De bilarna repareras nämligen med stulna delar, vilket ger låga mate- rialkostnader för renoverarna. Delarna kommer  från hela Europa, även från Sverige.

Att bildelsstölder är ett växande problem bekräftas av försäkringsbolaget If.

– Vi räknar med att stölder av bildelar kos- tar försäkringsbranschen 250-300 miljoner kronor per år. Det som stjäls är xenonstrålkas- tare, rattar, krockkuddar, aluminiumfälgar. Ibland plockar de med sig hela instrumentpane- ler. Iden finns det många dyra delar, en komplett instrumentpanel till en BMW kan kosta 140 000 kronor, säger Dan Falconer, bilförsäkringschef på försäkringsbolaget If.

Bildelstjuvarna verkar vara specialiserade på vissa delar. En natt i vintras försvann backspeg- larna från 20 BMW, parkerade på en och samma gata på stadsdelen Östermalm i Stockholm.

Även StölDer av hela bilar har ökat. Idag påstår ingen längre att immobilisers inte kan knäckas. – Det stjäls bilar hela tiden. Range Rover och BMW X5 är populära. Elektroniken i stöld- skyddet gör bilarna snarare mer sårbara, menar Jan-Erik Lindenblad Heed, polis och expert på bilbrottslighet.

Tjuvarna kopierar signalerna från keyless go- nyckeln genom att stå i närheten när ägarna låser upp sin bil. Sedan följer de efter bilen och när ägaren har lämnat den passar de på att stjäla den.

– Tjuvarna är så effektiva att de kan ta bilen på mindre än 30 sekunder, säger Jan-Erik Heed.

I vissa fall behöver biltjuvarna inte ens smyga efter en bilägare.

– Ibland skär de upp en del av dörren för att komma åt låselektroniken och kopiera mjukvara. Men de tar inte bilen. Istället väntar de på att bil- ägaren har fått dörren reparerad och lackerad. Sedan tar de bilen på riktigt, säger Dan Falconer. Bildelar, stulna bilar och importerade, skro- tade USA-bilar hamnar ofta i Kaunas, Litauens näst största stad som har blivit centrum för bil- tjuvar och hälare.

Där repareras bilarna med nystulna bildelar och där förs identiteten från skrotade ameri- kanska bilar över till stulna europeiska bilar.

– Vi vet att de flesta av de stulna lyxbilarna inte stannar i Litauen utan hamnar långt österut, i någon av de forna Sovjetrepublikerna. När den väl har hamnat där är det inte lönsamt att försöka få hem den igen. Det skulle kosta all- deles för mycket i tid, arbete och mutor, säger Dan Falconer.

Andra bilar exporteras till Sverige, som den i vårt exempel.

Men hur illa ställt är det då med ”vår” BMW 550i? Vad vi med säkerhet vet är att bilen har varit med om en allvarlig krock bakifrån och att den har reparerats i Litauen.

Det kan innebära att bilens ursprungliga deformationszoner är skadade. Hur en plåt- verkstad i Litauen har gjort reparationen, om bilen är sned eller perfekt reparerad, har vi ingen aning om.

– Bilen kan vara en betydande säkerhetsrisk i trafiken, och definitivt ingen bil man vill sitta i om det smäller, menar Jan-Erik Lindenblad Heed.

Så – varför inte berätta för kunderna vad de köper?

Frågan ställs till bilhandlaren som har denna BMW 550i till salu, Olegas Akvidson på Akvidson Bil AB. Han svarar med en motfråga: – Tror du Din Bil eller andra stora svenska bilhandlare berättar att deras bilar har varit krockskadade? Jag har köpt många bilar av svenska bilhandlare som varit krockskadade. Men det står ingenstans att de är krockade. Skadorna kan vara värre än vad de är på de amerikanska bilarna, säger Olegas Akvidson med eftertryck.

Han menar att de litauiska firmorna han gör affärer med gör bra jobb.

– Många tror att alla svenska lackeringsfir- mor gör bra jobb, men så är det inte alls. Mina bilar är professionellt reparerade i Litauen, det är bra bilar. Jag säljer inga vattenskadade bilar och jag garanterar mätarställningen på alla bilar. Vi har mycket få klagomål, och ger garanti på bilarna, säger Olegas Akvidson.

Det kan vara som bilhandlaren säger, att just hans bilar är bra reparerade. Men hur är det med ärligheten i annonserna?

– Jag skickade ju information om bilarna till dig, invänder Olegas Akvidson.Men det var ju för att jag frågade om informatio- nen på chassinumret. Om kunden inte frågar, vad berättar du då? – Då säger jag ingenting, svarar Olegas Akvidson.

För att ytterligare undersöka hur handeln med skrotade bilar går till besöker Teknikens Värld den ökända bilmarknaden i Kaunas i Litauen, nära gränsen till Vitryssland. Hit kommer stulna och krockskadade bilar från hela Europa och USA, och härifrån exporte- ras de vidare.

Det är en gigantisk bilmarknad. På en yta stor som flera fotbollsplaner står det packat med bilar till salu. Området kantas av stora bil- verkstäder, specialiserade på att snabbt och billigt få fason på svårt krockskadade bilar. Längs ena sidan går ett industrispår där bilar lastas på järnvägsvagnar för export vidare österut – till Kazakstan, Kirgizistan och Vitryssland. Länder där man inte är speciellt petiga med en bils historik.

Bilhandeln är nämligen inte så rumsren som den ser ut.

– Hit kommer bilar och stulna delar från hela världen. Här i Kaunas kan de reparera en krockskadad, amerikansk bil med delar som kommer från bilar stulna i Sverige och andra länder i Europa, berättar Jan-Erik Lindenblad Heed, polisen från Stockholm som är vår cice- ron i Kaunas.

tillsammans med folk från Kaunas-polisens bilrotel går vi upp och ner i de långa gång- arna på bilmarknaden. Registreringsskyltar vittnar om en internationell handel. Här står många bilar som precis har importerats från Frankrike. Många bilar från Tyskland och Italien saknar skyltar eftersom skyltarna makuleras när bilarna exporteras. Dessutom kan det finnas anledning till att säljarna inte skyltar med bilens identitet.

Att bilarna kommer hit behöver dock inte alltid innebära en kriminell historia. Kestas Sliuzas från den litauiska polisen förklarar.

– Generellt sett är priserna i Frankrike, Italien och Tyskland inte lägre än i Litauen. Det lönar sig alltså inte att importera vanliga bilar. Men bilar som kanske har en trasig väx- ellåda eller en skuren motor kan köpas väldigt billigt eftersom reparationskostnaden är så hög i Västeuropa. Här kan de däremot repare- ras billigt, säger Kestas Sliuzas.

Reparationerna görs ibland ännu billigare genom att man använder delar från slaktade bilar. I Sverige har polisen plockat isär flera Litauen-importerade bilar med ursprung i USA och sett att stulna EU-bilar har använts som donatorbilar. En annan affär är att ligorna helt enkelt för över USA-bilens identitet på den stulna EU-bilen. Då handlar det oftast om nyare lyxbilar. – Det är svårt att identifiera de bilarna här på marknaden. Bilarna har redan försetts med en ny identitet när de kommer hit. Men fram- för allt sätts bilarna direkt på tåget österut. Bilarna är inte avsedda att säljas här eller i Europa, de säljs ännu längre österut, i någon av de gamla sovjetrepublikerna, säger Jan- Erik Heed.

Men hur kan man stjäla moderna bilar med elek- troniska stöldskydd?

– Stöldskyddet är ingen match längre för de avancerade litauiska ligorna. All elektronik gör det faktiskt enklare att stjäla en bil. Nyckellösa system bygger på att en signal går från nyck- eln till bilen. Biltjuvar kan vänta in ägaren till en viss bil de vill stjäla och passa på att kopiera signalen när ägaren öppnar bilen. Sedan stjäls bilen vid ett senare tillfälle, när bilen är obeva- kad, berättar Jan-Erik Heed. När bilen är stulen göms den troligen i ett lager en tid.

– Bilen förses med litauiska skyltar och registreringspapper och körs sedan ombord
på färjan till Riga. Men jag tror att merpar-
ten av bilarna helt enkelt lastas på lastbilar. Det handlar om transporter inom EU, och ytterst få lastbilar stoppas för kontroll. Ett annat alter- nativ är att få ut bilen mycket snabbt, innan den hinner bli efterlyst. Då behöver man inte ens byta skyltar på bilen, säger Jan-Erik Heed.

Det är inte bara hela bilar som stjäls. Även bildelar är åtråvärda. Xenonstrålkastare, stora sportfälgar och navigationssystem stjäls från parkerade bilar i stor omfattning.
– Det vi ser i Sverige är bara en liten del.

Stölderna är ett jätteproblem i länder som Tyskland. Från Tyskland väller det in lastbi- lar med stöldgods till Polen och Litauen, säger Jan-Erik Heed.

Polisens arbete har lett till flera gripanden. I en utredning lyckades man genom spaning gripa ett antal personer på bar gärning när de skulle lasta av en trailer med stulna bilar på bilmarkna- den i Kaunas. Det svenska polisteamet är här för att diskutera fallet med åklagaren i Kaunus.

– Ligan jobbar internationellt och har begått brott i flera länder. Frågan är var de ska åtalas. Frankrike, Litauen eller i Sverige är möjliga län- der, säger Jan-Erik Heed.

Ständigt återkommer Litauen och litauiska medborgare i utredningarna.

– I den senaste utredningen var 80 personer misstänkta. 75 av dem var från Litauen och fem kom från Polen. Det är här de har den tekniska kompetensen, säger Jan-Erik Heed.

Han visar bilder från en husrannsakan hos några litauiska biltjuvar som bodde i Göteborg. Man hittade avancerad utrustning som manipu- lerar stöldskyddet och störsändare som stör ut den spårningssändare som ibland sitter i exklu- siva bilar.

– De sätter i gång störsändaren under trans- porten vilket gör att vi inte får någon signal att söka på. När de är framme slår de av störsända- ren, och vi kan plötsligt få en träff på att bilen befinner sig någonstans i Kazakstan, berättar Jan-Erik Heed.

Att just Litauen har blivit centrum för den här sortens kriminalitet har flera orsaker. Ekonomin, med låga löner för ärligt arbete, är en förklaring. En annan orsak är den höga utbildningsnivån.

– Under Sovjettiden fanns här en helikop- terfabrik. När landet blev fritt fanns det inte tillräckligt med arbete för duktiga tekniker. De blev lockade över till den kriminella sidan, menar Jan-Erik Heed.

Det största problemet för polisen är resurs- bristen. Det tar lång tid innan man får fram en komplett bild av den kriminella verksamheten, som ofta är spridd över flera länder.

När man väl hittar bilarna som har repa- rerats av en liga som har använt stulna delar uppkommer frågan om vems ansvaret är.

– En importbil från Kaunas kan vara inne på sin tredje ägare i Sverige, och den personen har ingen aning om att till exempel växellå- dan kommer från en stulen bil. Att ta ur stulna delar skulle kosta mycket pengar, och vem ska betala det? Följden blir att delarna ofta får sitta kvar, och på det sättet medverkar samhället till häleri. Jag tycker att stulna bildelar ska ut ur bilarna, och att försäkringsbolagen ska ta kostnaderna, säger Jan-Erik Heed.

Publicerad 02-07-2014 Teknikens Värld